Förenklad modell. Planeternas och stjärnornas platser stämmer, men storlekar och avstånd i bilden är inte skalenliga.
Planeterna räknas fram med NASA/JPL:s banelement (Keplerbanor, giltiga 1800–2050). Datumen för när Mars stannar och vänder stämmer på någon dag när, och Mars plats på himlen på mindre än en grad.
Datumen utgår från dagens datum. Appen visar automatiskt nästa gång Mars går baklänges. Bokens exempel från 2022 finns som ett val i steg 1.
Stjärnorna är verkliga: alla stjärnor ljusare än ungefär magnitud 4,4 nära planeternas väg och de ljusstarkaste i resten av himlen (Yale Bright Star-katalogen via d3-celestial). Linjerna i stjärnbilderna är ett vanligt sätt att rita dem.
Stjärnhimlen visas som den ser ut år 2000. Den långsamma förskjutningen sedan dess är liten och påverkar inte bilden.
Solen och planeterna är ritade mycket större än i verkligheten. Ringen med stjärnbildernas namn i vyn uppifrån är en bild av stjärnhimlen – i verkligheten är stjärnorna oerhört mycket längre bort.
Den geocentriska modellen i steg 5 är förenklad: en epicykel på en stor cirkel runt jorden. Ptolemaios använde fler detaljer, men principen är densamma. Även Venus-modellen i steg 6 är förenklad, och i den ligger solen längre från jorden än i den heliocentriska bilden så att Venus epicykel får plats emellan.
Venus faser beräknas från vinkeln mellan solen, Venus och jorden.
Bygger på Naturligtvis Naturkunskap 2 (Gleerups), kapitel B2, s. 68–72. Byggd för undervisning på Linnegymnasiet.